sneakybastard

Varför ska man ner och rota i gamla minnen? Eller nä, man kan inte ens kalla det minnen, för minnen känns som att de bör vara nostalgiska och avnjutas med ett visst mått av sentimentalitet. Men förnimmelser då kanske. Iallafall är det så lätt att trilla dit, att irra dit i hjärnans snirkliga, dunkla gångar. Bara man är ensam och situationen lämpad.  Så finner man sig själv sittande begrundande tid som flytt och som betyder shit idag. Saker man upplevt med folk som inte bryr sig längre. Folk som med den allra största säkerheten mänskligheten kan uppbåda, INTE sitter hemma på kammarn och minns.

Nej nu drar jag till Clas Ohlson med mina familyhomeboys.

Good day!