sneakybastard

Ja det är ingen tvekan om saken. Idag är det en månad till julafton, tillika underbara Bralls födelsedag. Med andra ord, en dag att fira. Jag själv väljer att fira med två piggelin på raken, för det lindrar även min hals som nu börjat smärta när jag sväljer. Det är nu den jobbiga perioden kommit igång kan man väl säga. Men det lider ingen nöd på mig eftersom det finns morfin och väldigt fin och kunnig personal här. Jag har verkligen kommit att gilla vissa som jobbar här. När de jobbar känner jag mig oerhört trygg och på gott humör. Vissa människor är som skapta för det här yrket, de har det bara i sig, man får kontakt och känner värme. Det betyder massor när man är i min situation, när man inte vet hur kroppen kommer kännas nästa dag. Så idag är en finiger dag, jag ska nu ta en liten lur och fortsätta celebrationerna.

Nyss på tv hörde jag om nåt bluffbolag som lurat någon på plus, vars vd hette nånting Kassamassa (vet ej om det stavades så) men klart han vill tjäna pengar om han heter så på nåt vis. Kommer nu osökt att tänka på inslaget i Bamse när Krösus Sork sväljer sin cigarr för att Åsnan vinner kapplöpningen.

och bror, du vet att du alltid är välkommen "into my arms".

Idag kom två jag älskar och hälsade på mig. Jag älskar min brokiga familj. Och dessutom skönt att prata lite mor-dotter-dotter. Det är viktigt med att människor med god, positiv energi kommer till mig när denna jobbiga period kommer nu. Jag är stark i mig själv, men ännu starkare blir jag med allas armar om mig.

Frisk såklart. Nej men skämt åsido, jag har sån jäkla jullängtan. Kom igen med snön liksom! Jag började med julmust lagom till allhelgona och skäms inte ens. För julen är så mycket värd för mitt välmående sinne. Jag hoppas vid gudarna att jag kommer kunna vara hemma i Borlanche under högtiden av högtider, behöver de välbekanta känslorna, ritualerna och myset, myset, myset. Önskar att jag stickade i racerfart så att jag kunde ge alla jag känner nåt fint i klapp i år, men det blir bara till familjen, blir för mycket annars, så planera inte att ge mig något! Då får jag dåligt samvete! Och det vill ni inte att jag ska ha! Kan inte gå och shoppa i affärer, ska kika lite på internet dock. Eftersom det är så rackarns svårt att komma på överraskande julklappar så går min hjärna på högvarv redan nu...

Oh vad för spännande har hon att skriva om idag minsann? Jomenvisst idag fick jag mitt livs första allergireaktion. Troligtvis av plasman i trombocyterna jag fick. Trombocyterna levrar blodet i kroppen och det värdet är ofta lågt för mig. Så efter en draculsk natt av lite blod i mun och näsa sku jag få mig en påse trombisar. När det sen kopplades bort kände jag hur det blev lite tjockt i gommen och svalget. Sen kom någon form av nässelutslag under ögat och på ryggen. Hoppsan sa, sa jag och mor och det blev folksamling i mitt rum. Men he blev ju bra igen. Men liiiiiite läskigt vare! (kan man säga) "And now for something completely different".

Herregud ska det nu sättas in väktare i skolan? Det låter som en enkel lösning, att inte gå till botten med problemet utan mer som att lägga glasyr på en illa bakad kaka. Det är fråga om vilken mentalitet man skapar. En väktare får bära batong och handfängsel, men får inte ingripa på annat sätt än lärare, så det man vill är alltså att skrämma ungdomarna. Fegt av rektorer att hyra in väktare. Väktare och annan säkerhetspersonal i uniform kan i många fall provocera mer våld än de motverkar på grund av vad jag ibland tror är någon form av missuppfattning om vad deras arbete går ut på.

Jag vet inte vad jag tycker. Jag blir småirriterad på vissa människor. Samtidigt som mitt hjärta blir större för de jag älskar och håller av tror jag det blir increasingly mindre och mindre för de jag inte har så mycket till övers för. Jag har ju inte ett särskilt socialt liv atm men för den delen vill jag ju inte bli avvisande. Känns som att jag genom att inte frottera mig med diverse bekanta blir mindre mottaglig för nya relationer och att jag dessutom stör mig på egenskaper hos folk jag inte ens känner finner jag vidrigt. Men sån är jag. Uppenbarligen. Eller så är det kanske befogat och jag gör rätt i att inte ge folk en chans, haha.

Jag har tydligen nyttjat min snabba internetuppkoppling nu för Telia. Och har härmed ett extremt segt internet som inte kan ladda upp bilder etc...undrar om mami visste om det när hon så fröjdefullt köpte hela paketet. Så fort det går snabbt igen, en liten stund nästa månad, om jag förstått saken rätt, ska jag ladda upp en bild på ett av Rickys sovdjur. Jag har också väldigt tråkigt på sjukhuset just nu, i väntan mellan sällskapen. Och förstår fortfarande inte hur folk inte kan rycka upp sig och ta itu med sina liv.

På grund av en Tradolan så blir jag trött, ett sovdjur, ovan ser vi wikipedias utvalda artikel idag. Om ni inte ser på min fina printscreen som jag lärde mig göra själv på min mac-y så står det SÖMN HOS DJUR.

Men egentligen är det ingen idé att ens tänka på vad jag gått igenom so far. Det som betyder nåt är det som komma skall, det som gör mig frisk. Men dock hoppas jag att ingen av de jag älskar och håller av behöver göra en magnetröntgen (sova under snö).

Tvn står på femman, det är Roast på Berns. Cecilia Frode har just ägt ut hela programmet. Jag har inte mycket till övers för den så kallade svenska humoreliten eftersom jag tycker den känns sliten(!) men det finns vissa som faktiskt har poänger i sina skämt till och från, det glimtar fram ibland mellan sexskämten och dagishumorn. Men en som inte glimtar igenom alls på något sätt är Petra Mede. Jag observerade just nu hur hon kom i någon form av desperat humorläge på Roast på Berns. Cecilia Frode gjorde en intressant "standup" där hon roastade standupen och inte standupparna kan man kanske säga, jag tyckte det var uppfriskande, men sen är ju även jag en kulturtant. Medans de andra deltagarna satt och log åt Cecilias monolog och som jag tyckte det, fattade hennes grej, fattade vad hon ville säga, att hon hade en annan agenda än de men inte tyckte det var pinsamt, så skrattade Petra Mede desperat vid varje tillfälle. Sen när det var hennes tur var rösten flera nivåer högre än annars och hon kändes märkbart stressad. Hon spottade ut skämten så man inte minns dom nu i efterhand och startade såklart med ett bajsskämt om Cecilia Frode. Åh vilken stor komiker Petra Mede är. NOT. Ingen jag känner tycker hon är rolig, så hur kan hon få jobb i så många olika program och få ingå i det humorgäng hon gör. Me don't fatt it.

Den grå filten över mig. Usch.

Jag är den feta avlagringen i ditt sinne

Vill skriva några ord om Burma. Nu är det 2 år sedan demonstrationerna där, när hundratusentals buddhistiska munkar och  demonstrerade mot militärjuntans sätt att styra landet. Tiden går så oerhört fort och det är lätt att glömma bort tragiska episoder i historien. Men ända sen 1962 har militären styrt landet. Skit tar inte slut för att det inte syns på nyheterna. Det är ett problem. Man kan inte rapportera konstant från förtryckta länder, bara för att påminna oss om att det händer. Men alltför många, inklusive jag själv, ser nyheterna, berörs och glömmer sen.

Har sett mighty mycket film de senaste dagarna. Igår såg jag klart All that jazz om Bob Fosse's crazy liv. Sen såg jag King Kong från 1933 och avlslutade sen kvällen med Kenny Begins. Idag har jag sett Picassos äventyr a la Hasse och Tage. Jag gillade den. Och skrattade. Tänkte se en till nu ikväll men fastnade framför Bernardas Hus på tv. Teater på tv är något av en lyx tycker jag. Tycker man ska ta till vara på att dom visar det överhuvudtaget. Dessutom reminissar jag tillbaka till gymnasietiden. Tror det var i när vi gick i ettan som treorna hade den som slutproduktion.

För några dagar sen hade jag besök av beautiful Tunis.

I trakterna kring Carl von Linnés botaniska trädgård i den kulturens och kunskapens högborg vi känner som Uppsala, ligger Evolutionsmuseet. Där inne dväljs uppstoppade djur och skelett från Svea rike och alla världens hörn. Även skelett av dinosaurier och andra mastodonter finns att hitta i den paleontologiska sektionen (som inte var lika rolig som den zoologiska).