sneakybastard

Nu tänker jag skriva liksom bara alltså liksom det som kommer ur min hårlösa skalles djupa inre, trots att det där inte bor mycket konkreta tankar för tillfället. Till alla er som någon gång tyckt att jag är rolig så vill jag säga tack, jag älskar att få er att skratta, gärna på min bekostnad. Jag vet att nästan ingen vill veta något om hur mitt år varit, månad för månad så det blir ingen årskrönika, alls. Men det blir många tack till er som hört av er och hållit armen om min svaga rygg i denna tid som varit. Jag hoppas att ni vill fortsätta kramar i all evig framtid.

Julen är min tid för familjen, tänker på ingen och inte på tingen, på riktigt känns det viktigt, känner grym känsla i magen av att vara i lag. Har till och med tagit mig tid att bli sentimental idag. Pappas gran var i 90 grader som en tant med ont i rygg och vader men det kapades och skapades en rakare stam, min syster älskar because i got high har dock ingen use för en afrokam. Sötaste, klipska tjejen hon är när hon säger die motherfucker när hon spelar såhär xbox, oskyldigt, legospel, bättre det mer än krig som är pantat och fel.

Att dricka i terräng, att sova dubbelsäng, att vakna på en äng(!), att missa en poäng, att inte överskatta kläng, att ge sig in handgemäng, att gå på dejt med mannekäng, råka sladda bil en sväng, använda uttrycket slit och släng, när tårna syns bak gobeläng

Men att dricka i terräng, att sova dubbelsäng, att bära byxor utan häng, kräver mer än kraft och däng, om du vill lyckas i ditt gäng, kan du göra en gratäng, inte verka alltför sträng, så blir det ljud i din refräng

My sweets, jag kan teasa er med att jag snart kommer lägga upp lite sköna stickade grejer på haltaknekten som kommer kunna beställas enligt överenskommelser. Mer om det senare. Nyligaste tillskottet är en sk. fräck frack-jacka, lätt bolero som kan, om så önskas stickas större till mer koftliknande skapelser, inget är omöjligt. Har massa tid att sticka etc. när jag nu ska rehabba mina labbar.

Ni som sagt mig saker som jag kommer ihåg, även om ni inte kommer ihåg det så är jag en sådan människa som minns. Jag värdesätter minnen och upplevelser. Ungefär som att ha matsäck med sig när man är på färd, kunna ta fram en macka när man är hungrig, ta fram ett minne som kan värma en för stunden. Det är ändå lite värt tycker jag. Det är inget fel med att minnas, så länge man kommer ihåg att leva i nuet också.

God jul på läsarna

Nu är dom här igen, lagom till jul samlas dom över hela lägenheten och förpestar min tillvaro. Av någon anledning kommer dom fram såhär i vintertid, nu när det blivit riktigt kyligt ute. Dom härstammar ur våra vackra krukväxter men där slutar likheterna. Dessa småjävlar, dessa envetna kryp, dessa äckliga överalltflygande smågamar. Och när dom inte flyger, då kryper dom på allt eller dyker ner i ett glas eller en kopp man har framme. Fy och tvi vale säger jag för dom. Viftar man bort dom har man ihjäl dom för dom är så små, och då får man klegg på sig. Vi har satt ut fällor med sockerlag åt dom men dom verkar inte ge minsta respons på det. Btw schampot Respons, finns det fortfarande? Det med kolibrin. Jag har inte varit i affärer på länge...men jag tror jag minns att det kommit i ny tappning, lite färggladare. Som ju allt schampo ska vara nuförtiden.

Hur är det med torsken? Har beståndet säkrats? Kan någon upplysa mig så jag vet om jag ska känna dåligt samvete att min inbakade torsk idag smakade så jäla bra.

Kan inte sova. Först ont i märgen, så det väckte mig vid halv tre och nu kan jag inte somna bara för att jag tänker en massa skoj jag ska göra när jag nu blir utskriven. Åka till hemtrakt 3, baka massa bröd en hel dag, fixa glöggen etc. bara göra hemmasaker, om jag hinner innan julen, älskade julen, ska firas i hemtrakt 2. Längtar efter allt. Att inte vara isolerad och ha relativt lindriga besvär efter transplantation får det att riktigt suga i mig efter all normalitet.